Sista dagen med hundarna...

Hej!

Efter en efterlängtad sovmorgon och en god frukost gick vi upp till hotellägarna för att fixa varmvatten. Det var bara mamman hemma och hon är inte särskilt bra på engelska så därför fick vi prata med hennes son i telefon. När problemet med varmvattnet var löst bjöd hon oss på fika och berättade att hon skulle till sin mor idag. Hon berättade också stolt att hennes ena son precis hade gift sig och vi fick se kort från bröllopet.

Någon timme senare knackade det på dörren och hon kommer in med tre stycken stora bitar äppelkaka. Vi kommer sakna henne!

Nu har vi precis kommit tillbaks till hotellet efter att ha varit hos hundarna för att säga Hej Då. Det kändes precis som om de visste att vi inte skulle se dem igen för de var ovanligt kelsjuka. Tacksamheten från både hundarna och personalen på PAWS Crete är stor och det känns jättebra att vi har kunnat hjälpa dem så mycket som vi faktiskt har gjort. Det var en konstig känsla att säga hej då till hundana och veta att det faktiskt är sista gången vi träffar dem. Vi kommer sakna dem oerhört mycket och denna resan kommer för alltid finnas i våra hjärtan.

Efter två veckor här på Kreta har vi fått väldigt mycket material till vårt arbete och även på det privata planet har vi lärt oss mycket, om både hundar och oss själva.

Den bästa resan i våra liv! Vi har aldrig tidigare känt att vi gjort så mycket nytta som nu. Tack till alla er som har hjälpt och stöttat oss inför vår resa. Vi är oerhört tacksamma!

En av de fyra hundarna vi såg igår.

Promenad till jobbet

Emma med en av de sex nya valparna

Jennie och Emma med valparna

Jennie och Emma med valparna

Kram //JEB

Hejsan!

Efter en händelserik och till viss del sorglig dag på hundhemmet igår, då vi egentligen skulle tagit farväl av alla, bestämde vi oss istället för att jobba idag också. Det var lite jobbigt att gå upp imorse eftersom vi besökte staden igårkväll men tankarna på de sex valparna fick oss att bokstavligt talat studsa iväg till jobbet.

Vi skurade den stora hundgården och gick därefter ut på vår första promenad med Shannon, Roscoe, Hartley och Tina. Efter gårdagen hade vi mamman till valparna i bakhuvudet under våra promenader men vi förväntade oss inte att se henne eftersom hon var väldigt skygg. Ni kan ju gissa hur förvånade vi därför blev när vi träffade på fyra hundar på samma ställe som vi hittade valparna på igår. De var dock inte alls lika tama som valparna utan sprang istället iväg så fort vi närmade oss dem och vi kunde därför inte få tag på dem. När Joan sedan kom till hundhemmet för att hjälpa oss, kände hon igen två av de fyra lösa hundarna. Hon hade nämligen sett dem tillsammans med deras ägare några dagar tidigare och förhoppningsvis kommer ägaren och hämtar dem igen.

Efter ytterligare två promenader, först med Bruno och Ollie och därefter med Jet, Louie och Nina, satte vi oss i valpburen och gosade med de små liven. Det är en väldigt härlig känsla att veta att vi har räddat dem. Vi kände oss lite som deras mammor!

Emma och Lottie

Emma, Louie och Jet

Belinda och en av de nyfunna valparna

De underbara människorna som jobbar på P.A.W.S.

Vi fick ett fint tackkort av brudarna på P.A.W.S Crete

Belinda på promenad

Nu ska vi strax bege oss till Joans bar för en sista kväll med gänget och imorgon är det packning på schemat.

//JEB

Sex nya valpar!!

Hej!

Det var med tunga steg vi begav oss till vad vi trodde var en sista arbetsdag för oss på hundhemmet. Men som man säger, plötsligt händer det! Efter de vanliga rutinerna gick vi ut på en promenad med sex av hundarna: Shannon, Nina, Roscoe, Jet, Tina och Hartley. Vi tyckte vi hörde några skall komma från bergen så vi vände och gick tillbaka för att se om vi såg något. När vi stannade på vägen såg vi en liten vit hund på andra sidan. Emma och Belinda fick ta Jet och Roscoe från Jennie för att hon skulle gå till den vita hunden för att se om hon kunde fånga den.

   Emma och Belinda såg Jennie på andra sidan då hon närmade sig hunden, och plötsligt hörde vi ynkliga skall från ett hus precis jämte oss. Det är ett hus som håller på att byggas upp så det är inga som bor där än. Vi såg en valp... två valpar...tre valpar....och fyra valpar!!!!! Vi trodde inte det var sant, upp från det branta diket springer fyra livliga valpar med  klumpiga steg. Vi trodde de skulle bli rädda för oss, men det var tvärtom. Alla de små liven rusade rakt mot oss och var hur glada som helst. Men eftersom vi hade sex hundar i koppel visste vi inte hur de skulle reagera. Därför var vi tvungna att gå fort tillbaka till hundhemmet för att sedan komma tillbaka och hämta valparna. Men det behövdes inte eftersom alla valpar utom en sprang efter oss nästan hela vägen till hundhemmet.

De små valparna. 

Vi släppte in hundarna i hundgården och sprang tillbaka några meter utan för hundhemmet där de tre valparna satt och väntade. Vi satte oss ner och de sprang fram till oss och vi bar upp de och gick tillbaka till hundhemmet igen. De var inte så stora så vi antog att det var den lilla vita hunden som var mamman till valparna. Då såg vi att Jennie kom tillbaka igen. Hon hade den sista valpen, som hade vänt, i famnen, men hon hade inte lyckats fånga mamman eftersom den sprang iväg när hon kom nära. Vi släppte in valparna i en liten bur så länge och satte in en vattenskål som tog slut på några sekunder. Valparna var totalt uttorkade och jättehungriga så de var nog glada att få komma till oss och få mat och vatten och någon som tar hand om de. Det var tydligt att valparna var vana vid människor eftersom de var så tama.

Jennie får en puss.

 
 Belinda och Mandy gick iväg med godis och koppel för att leta efter mamman men de kunde inte hitta henne. Emma satt och gosade med valparna då hon hörde att det var en hund uppe i bergen som skällde, hon såg att det var mamman som stod längst upp och ropade på sina försvunna valpar. Emma tog ett koppel och godis och klättrade (Bokstavligt talat) upp för berget. Mamman måste ha gömt sig för hon visade sig inte även om Emma ruskade i matpåsen och visslade. När hon precis tänkte gå tillbaka kom hon att tänka på att hunden kanske hade sprungit upp till kyrkan. Vid kyrkan kunde hon inte hitta mamman, men  istället visade sig två andra större valpar. De var väldigt rädda till en början, men när Emma visat maten så rusade de fram och åt av den och ville bli klappade. Med två nyfunna valpar vid sin sida gick Emma tillbaka till hundhemmet för att visa de för de andra. De fick sällskap i karantänen av de andra fyra valparna vi hittat tidigare idag.

Från att bara ha varit två valpar tidigare imorse finns det nu åtta små valpar på P.A.W.S Crete. Det här var det vi hade väntat på ända sen vi kom hit. Vi hade bara sett när Louise hade fångat en valp men nu var det vi tre som fångade in alla de sex valparna och det var en fantastisk känsla. Vi hade tänkt att detta var sista arbetsdagen på Kreta, men vi MÅSTE dit imorgon igen för att se hur det går för alla valparna och se om vi kan fånga in mamman. Vi kunde inte sluta le eller tänka på alla valparna på hela dagen. Längtar redan tills imorgon då vi ska tillbaka till jobbet.

De törstiga valparna får äntligen vatten. 

Shannon

De tre hjältarna (om vi får säga det själva)

//JEB

Näst sista arbetsdagen hos hundarna

Idag har det varit en vanlig dag på jobbet. Det var lite sorgligt att se att ena valpburen var tom. Det har nämligen varit tre valpar som åkt till Nederländerna inatt. Nu återstår bara två och den ena av de, Daisy, åker inatt, så Lottie blir ensam. Men självklart är det jättekul att veta att de åker till en helt ny familj för att få ett underbart liv med människor som älskar de. Vi får hoppas att även Lottie hittar en familj någonstans. Det kommer nog inte bli så svårt.

Emma och Belinda med de sista valparna: Daisy och Lottie.

Jennie sköljer betonggolvet. 

 Det är så kul att se att hundarna har förändrats på bara en och en halv vecka. I början var de flesta hundarna framåt och ville hoppa och hälsa. Men t ex Shannon och Hartley var väldigt blyga och sprang iväg så fort vi kom nära. De var väldigt osäkra och rädda för nästan vad som helst. De första promenaderna för Shannon fick vi nästa släpa henne för hon ville inte komma nära en. Nu har det blivit en enorm skillnad. Idag när vi kom på morgon hoppade Shannon till och med och var jätteglad och kom fram och hälsade så fort vi kom in. Hon drog till och med lite i kopplet framför Belinda på promenaden. Det var Hartleys tredje promenad idag och det blir bara bättre och bättre för varje gång.

Emma och Hartley på promenad

Belinda och Shannon på promenad.

Så fort vi sätter oss ner så kommer alla hundarna fram, till och med Shannon och Hartley och vill komma fram och bli klappade. I början tänkte vi : Hur ska dessa hundarna kunna få en famlij när de är så skygga? men nu är det självklart att de kommer bli de perfekta hundarna för en lycklig familj.  P g a att vi har umgåtts så mycket med hundarna alla dagar här nere, på både promenader och inne i hundgårdarna, har hundarna blivit mycket vanare vid människor. Att det tog en sån kort tid för att hundar ska kunna göra framsteg och bli mycket mer självsäkra trodde vi aldrig. Det känns bra att göra någon nytta ibland!

Som alla vet så är det ekonomisk kris här i grekland, men den märker vi inte av över huvudtaget här på Kreta. Vi har pratat med några i byn och de säger att krisen har slagit till hårdast i Athen, men att den knappt märks av här. Grekerna verkar ha det bra, varje kväll ser man massa greker ute på caféer och barer som tar en kaffe, spelar Back gammon och kollar på tv tillsammans. Det ser så himla mysigt ut och det är ju mycket trevligare än att varje grek sitter hemma själv och kolla på tv, när de kan vara sociala på caféer. Det spelar ingen roll om det är lördag eller tisdag, det sitter lika många ute på caféerna och umgås.

Nu ska vi ut på en kvällspromenad och få i oss något i magen. Ha det så bra, vi hörs imorgon!

Kram// JEB

Jennie sköljer hos Olly

Nina och Louie

Lilla Tina

Hartley

Ben

Howie

Syskonen Shawnie och Howie

Jennie och nallebjörnen Heidi

Jennie och Bruno

En kyrka vi såg på promenaden. 

Emma och Olly

Ny valp och bianfall

 

Kalispera!
Idag när vi skurade golven, hörde vi Louise ropa på oss. Vi sprang dit och på avstånd såg vi att hon höll en hund mot marken. Vi trodde först att det var en hund från karantänen som hade smitit, men så var det inte. Hon hade fångat en liten valp på ca 10 veckor som troligtvis hade blivit dumpad på natten. Den var helt uttorkad och hur hungrig som helst. Den söta lilla valpen blev insläppt till Doris och de passade ihop som ler och långhalm. 

 Senare på dagen hörde Louise ytterligare ett valptjut från bergen. Det kan vara så att valpen har ett syskon, som också måste bli infångad innan den torkar ut/hungrar ihjäl i vildmarken så Louise och Joan fortsatte leta ikväll. Vi håller tummarna för att den valpen också ska sitta i karantänen imorgon när vi kommer till jobbet!

Belinda och den nya medlemmen av P.A.W.S Crete

Vi tog ut Shannon, Bruno och Ollie på promenad. Det var den vanliga rundan men den var långt ifrån en vanlig promenad. När vi kom upp till toppen såg vi att det stod en pickup full med bikupor, samt dess tillhörande ilskna bin. Vi sprang förbi bilen och fortsatte gå lite längre än vanligt för att vänta på att bilen skulle åka sin väg. Men sån tur hade vi inte, istället kom det ytterligare en bil med en drös med bin efter sig. Vi fick bina efter oss och fick springa för att bli av med de. Tack vare detta fick vi gå genom en taggig olivträdsplantering. När vi trodde att vi hade kommit i säkerhet i hundgården så upptäcker Emma och Belinda att Jennie är borta. Hon hade nämligen fått ett bi som fastnat i hennes hår och inte kunde ta sig ut utan stack henne tre gånger i huvudet. Efter en flaska vatten och en liten paus mådde Jennie bra igen.



Till allas glädje har väldigt många hundar blivit adopterade till Holland och de ska snart lämna de andra hundarna på P.A.W.S Crete. Louie, Heidi, Daisy, Ricky, Arctic, Snow, Rico och Jeny är några av de som snart flyger. Till och med Black jack har fått ett nytt hem i England trots hans ålder och kondition. Det är väldigt roligt att höra att folk även vill adoptera en gammal hund, som Jack med dåliga höfter och nedsatt hörsel.

Det har varit en intressant och något udda dag här på kreta.

//JEB

Som vanligt var Emma först upp ur sängen. Hon fixade fram en delikat frukost till hennes små fågelungar. Som vanligt kl 8:00 hämtade Louise oss utanför hotellet och vi rullade mot hundhemmet. Idag var vi ovanligt snabba med städningen så vi han med tre promenader med 5 hundar den första rundan. Eftersom vi nu har vågat oss på två hundar per person blir det många hundar som får röra sig varje dag. 

   Efter jobbet åkte vi hem och lagade pasta, korv och kyckling för att senare bege oss till Agios Nicolaus för att handla mer mat. Vi fick även tag på såna band som alla greker har med små kulor på som de slänger runt. Nu ska vi öva så vi blir lika bra som grekerna, de är bra för avslappning och om man är stressad. Bussen tog endast 11,34 min och kostar 1,6 euro. 

Vi fick vår pita i gyros hemlevererat ikväll för att slippa göra iordning oss.

Belinda ställer sig vid diskhögen, pustar ut och säger: det här ska bli roligt. 

Belinda och gamla jack

Kaos?

The dog whisperer

The dog whisperer

Emma tillsammans med Jet och Nina

Belinda och Shannon <3

Vem är det som bestämmer egentligen?

Doris (Sophie), som förra veckan fångades in av P.A.W.S Crete

Den lilla chiuauan Rico

Shannon vilar i solen